Moderna rättviseteorier | Hemtentamen

Jeremy Bentham och utilitarismen grundar sin moral och syn på rättvisa i påståendet ”Det är största möjliga lycka åt största möjliga antal som är måttstocken för rätt och fel”. Han ansåg att påståendet ovan är sant såväl för individers handlingar som staters handlingar.

Enligt utilitarismen handlar människor i syfte att tillfredsställa sina egna begär och samtidigt undvika olust. Detta leder honom till slutsatsen att att sökandet efter njutning och önskan att undgå smärta är de enda sanna motiven till människors handlande. För att avgöra vilka handlingar som är rätt tänker sig Bentham att man gör en enkel uppställning med summan av all njutning den givna handling kommer leda till på ena sidan och summan av all smärta på andra sidan. När man ser vilken sida som väger tyngst vet man om den givna handlingen är ‘bra’ eller ‘dålig’, rättvis eller orättvis. När man beräknar nytta, eller godhet, av handlingar gällande samhället i stort gör man på samma sätt genom att tillämpa den ”individuella processen på varje person [som påverkas av beslutet] och sedan lägga ihop deras slutsummor av bra och dåliga tendenser”.

Denna ‘uträkning’ är långt ifrån abstrakt utan går att applicera, och appliceras de facto dagligen

Viktigt här är att alla personers lycka värderas lika högt, eller rättare sagt det är mängden lycka hos varje person som spelar roll och inte vilka dessa personer är eller vilka positioner i samhället de har. Denna ‘uträkning’ är långt ifrån abstrakt utan går att applicera, och appliceras de facto dagligen på både enskilda individers beslut och när kommuner, landsting och regeringar ska avgöra hur resurser ska allokeras.

jeremy-bentham

Även när lagar stiftas bör man resonera på samma sätt enligt Bentham. Handlingar som minskar den totala mängden lycka ska vara olagliga och påföljderna för lagbrott ska avskräcka människor från att begå brott. Att denna skräck leder till smärta hos befolkningen trumfas av den lycka som avsaknaden av begångna brott leder till. Förlängningen av detta resonemang är att lagar som inte ökar den totala mängden lycka i samhället är illegitima.

Man gör ingen skillnad på när godisälskaren får sitt sockersug stillat och när sadisten får sina behov tillfredsställda

Att följa uträkningen ovan vid varje beslut – stort som litet – skulle kräva mycket energi och tid, och vi skulle snart inte ha tid över till något annat än att väga lyckan som våra handlingar leder till mot smärtan. In i bilden träder regelutilitarismen. Istället för att vid varje handling beräkna dess nytta finns det regler som ”om de följdes allmänt, skulle tendera att skapa mer nytta än om det inte alls några sådana regler”. Regelutilitarismen kan användas av individer och vid till exempel lagstiftning. Lagstiftaren får då avgöra om en lag inom ett visst område, och upprätthållandet av denna lag, leder till mer lycka än om människor fick göra sina egna nyttoberäkningar inom det givna området.

Kritiken mot utilitarismen handlar ofta om att den förenklar komplexa ting. På ett teoretiskt plan kan man jämföra olika individers lycka och smärta men hur precist kan man egentligen göra det i verkligheten? Det är långt ifrån säkert att två personer upplever samma typ av eller mängd lycka när de utsätts för någonting gott, och det är minst lika oklart om de upplever samma mängd smärta om de utsätts för samma dåliga handling. Vidare kritiseras utilitarismen för dess fixering vid njutning och att jakten på den är människans enda sanna drivkraft. Om det verkligen är på det viset så skulle artificiell lycka (exempelvis det klassiska exemplet med en upplevelsemaskin) värderas lika högt som lycka i den verkliga världen, och om den artificiella lyckan då är större är den att föredra.

Om den stora massans lycka trumfar slavars olycka är slaveriet rättfärdigat

Den andra huvudfåran av kritik mot utilitarismen handlar om moraliska gränser. I jakten på den största möjliga totala lyckan kan hemska saker (mord, slaveri etcetera) rättfärdigas. Om den stora massans lycka trumfar slavars olycka är slaveriet rättfärdigat. Utilitarismen värderar inte de handlingar som ger människor lycka (mer än utifrån lyckans kvantitativa nivå) och det innebär problem. Man gör ingen skillnad på när godisälskaren får sitt sockersug stillat och när sadisten får sina behov tillfredsställda genom att skada någon annan.

john-rawls1

John Rawls liberalism kopplade rättvisa med skälighet – ”att viktiga politiska, sociala och ekonomiska institutioner inte gör godtycklig åtskillnad människor emellan”. Det är viktigt att samhällets grundstruktur är rättvis och att alla människor på det viset ges en skälig chans i livet.

Enligt Rawls ska de rättviseprinciper som samhällets grundstruktur vilar på tas fram genom en skälig process. Ett skäligt resultat blir utfallet av en skälig process menade han. Viktigt är att tillfälligheter så som var man föds inte ska påverka vilka chanser man har i livet. Rawls menade att om man utgår från att man inte vet var i samhället man kommer födas kommer människorna kunna komma överens om en ”skälig ursprungsposition” för alla garanterad av samhällets grundstruktur. För att föreställa sig världen på detta sätt placerar man sig bakom okunnighetens slöja. Utformar man samhällets grundstruktur när man står bakom denna slöja är det enklare att bortse från godtycklighet och man behöver ta alla människors positioner i beaktande.

Att på riktigt stå bakom okunnighetens slöja går inte och Rawls uttrycker klart och tydligt att det är en synnerligen abstrakt modell. Men det gör den inte desto mer kraftfull eller användbar. Man ska fundera på vad hypotetiska människor bakom okunnighetens slöja hade valt för samhällsstruktur. Målet är att alla människor ska en skälig utgångsposition. Sett genom okunnighetens slöja hade ingen valt ojämlika utgångspositioner för människor, såvida inte ojämlika utgångspositioner innebar att alla har det bättre.

Ojämlikhet är försvarbart, ja till och med önskvärt

Givet att processen för att utforma samhällets grundstruktur är skälig menar Rawls att människorna kommer följa två principer. Den första principen gäller att ”alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande rättigheter”. Den andra principen gör gällande att ojämlikheter ska utformas på ett sådant sätt att de är till största fördel för de som har det sämst, samt att högt uppsatta positioner i samhället är möjliga att nå för alla. Rawls anser i grunden att jämlikhet är bra men att ojämlikhet är försvarbart, ja till och med önskvärt, om det innebär att de som har det sämst får det bättre (än vad de haft i ett jämlikt samhälle). För det andra ansåg Rawls att det var mycket viktigt att yrken och ämbeten skulle vara tillgängliga för alla, oavsett bakgrund, så länge de besitter de egenskaper som krävs. Rättssystemet har i uppgift att garantera en sådan öppenhet. Denna syn kan dock kritiseras för att vara för enkel och naiv. Människor föds i in i familjer med vitt skilda förutsättningar (som försvaras i Rawls första princip) som leder till att människor får ojämlika framtidsutsikter. Ett begåvat barn född i en fattig/missgynnad familj har svårare att lyckas än ett barn med samma begåvning som föds i en familj högt upp på samhällsstegen. Formell utgångsjämlikhet är inte samma sak som faktisk utgångsjämlikhet.

(Diskutera några olika positioner inom modern rättviseteori)

Annonser

Neoklassisk tradition & keynesianerna | Hemtentamen

Genom neoklassikern Marshall introducerades begreppet allt annat lika (ceteris paribus) på bred front. Begreppet beskriver en analysmodell där man isolerar de två-tre variabler man vill analysera och undersöker hur dessa påverkar varandra samtidigt som man utgår från att allt annat som kan tänkas påverka skeendet är oförändrat.

Neoklassikern Fisher sökte förklara relationen mellan penningmängd och inflation/deflation. Han kvantitetsteori säger att om volymen på handeln omloppshastigheten på pengarna förblir de samma samtidigt som penningmängden ökar leder detta till inflation.

Fisher menade att kvantitetsteorin framförallt beskrev långsiktiga tendenser och kompletterade den men kreditcykeln som sökte förklara ekonomiska störningar på kortare sikt. Även i en ekonomi i jämvikt där inflationen är måttliga tre procent minskar bankernas faktiska ränta. För att få ut tre procent i faktiskt ränta måste de höja höja utlåningsräntan till åtta procent. Men enligt Fisher släpar denna höjning av räntan efter vilket leder till att företagens skulder blir billigare genom att räntekostnaderna sjunker. Då kommer företagen låna ännu mer pengar och ”[e]n kumulativ kreditcykel inleds i fem steg”. 1) Penningmängden ökar med inflation som resultat. 2) Bankerna höjer sin ränta men inte i tillräcklig mycket. 3) Företagens marginaler och vinster ökar och det gör även deras skuldsättning. 4) En kreditexpansion inleds. 5) Inflationen fortsätter och steg 1 till 4 upprepas igen.

Att lämna marknaden fri kommer inte leda till full sysselsättning

Enligt svensken Wicksell kunde skillnad mellan realränta och utlåningsränta leda till inflation och ekonomisk kris. Med realränta menade han det man kan förväntas få i avkastning på investerat kapital medan utlåningsränta är vad man får av banker när man hos dem ‘sätter in’ sina pengar. När båda dessa typer av ränta ligger på samma nivå råder jämvikt och den naturliga räntan infinner sig. Om realräntan är högre än utlåningsräntan leder det till att företag tar krediter och investerar mer vilket leder till ökad kunkurrens om arbetskraft vilket medför höjda löner för arbetarna. Detta leder i sin tur till inflation vilket kan resultera i en ekonomisk kris.

Enligt neoklassisk teori beror arbetslöshet på att arbetarnas löner inte är flexibla nog. Flexibiliteten uppåt var det inget fel på men att lönerna inte kunde sänkas tillräckligt snabbt och mycket för att parera svängningarna i ekonomin ledde till arbetslöshet. Neoklassikerna skyllde detta på fackföreningars arbete och minimilöner satta av lagstiftarna.

Economist John Maynard Keynes

Keynesianerna delade inte neoklassikernas tro på att den fria marknaden skulle leda till full sysselsättning. Istället hävdade de att jämvikt mellan utbud och efterfrågan kan uppstå i ett läge där långt ifrån alla har ett arbete att gå till. Kenyesianerna ansåg att arbetslöshet var samhällets största problem och menade att bekämpandet av arbetslösheten var det primära målet för den ekonomiska politiken och detta mål trumfar till exempel strävan att hålla inflationen låg.

Att lämna marknaden fri kommer inte leda till full sysselsättning. Till skillnad från neoklassikerna ansåg därför keynesianerna att staten måste ha en aktiv roll. Kenyes hävdade att graden av sysselsättning beror på tre (psykologiska) faktorer: konsumtionsbenägenhet, nivå av investeringar samt likviditetspreferensen. Konsumtionsbenägenheten förklarade han som den lag som gör gällande att människors konsumtion ökar när sysselsättningen är hög men att människornas konsumtion ökar långsamma än deras inkomstökning. Nivån av investeringar bestäms av företagens förväntade avkastning på investerat kapital samt av räntenivån. Enligt Keynes följde nivån på investeringar inte rationella antaganden utan marknaden var instabil på grund av dess osäkerhet inför framtiden – när optimism råder ökar investeringarna och pessimism får investeringarna att minska. Ränta är inte, enligt Keynes, inte en ersättning man som individ eller företag får för att man sparar, utan istället ”en ersättning för att man avstod från likviditet”. Han menade med likviditetsprincipen att under perioder där framtidsutsikterna är oklara kommer människors efterfrågan på likviditet (till exempel bankdepositioner) att öka.

Neoklassikerna la tyngd vid individers beteende istället för att studera samhällsklasser

När ekonomin befinner sig i ett tillstånd av sviktande effektiv efterfrågan och ökande arbetslöshet finns det i huvudsak två saker staten kan, och bör, göra. Den första är penningpolitiska åtgärder vilket innebär att man sänker räntan, ökar penningmängden i samhället vilket leder till ökad efterfrågan. Den andra är finanspolitiska åtgärder. Då investerar staten i stora infrastrukturprojekt och i den offentliga sektorn vilket stimulerar ekonomin. Enligt teorin om multiplikatorn kan relativt små statliga stimulanser få stora spridningseffekter då det kapital som ‘injiceras in’ i ekonomin återinvesteras om och om igen.

Den klassiska ekonomiska skolan undersökte stora frågor, till exempel tillväxt. Neoklassikerna la tyngd vid individers beteende istället för att studera samhällsklasser och skiljde samtidigt ekonomidisciplinen från politik, historia och sociologi. De neoklassiska teorierna var abstrakta och generella. Walras skiljde på ren ekonomi och tillämpad ekonomi där ren ekonomi var teoretisk och de som arbetade med den förra kunde göra ”starka antaganden” och bortse från politiska och moraliska aspekter. Keynes och de efterföljande keynesianerna skiljde inte på ekonomi och politik på samma sätt utan hade som övertygelse att den politiska ekonomins huvudmål var att bekämpa arbetslösheten. I jämförelse med de neoklassiska teorierna var keynesianska mer specifika och praktiskt tillämpbara.

(Sammanfatta de viktigaste punkterna där keynesianer ifrågasatte etablerade uppfattningar inom den neoklassiska tradition som dominerande fram till 30-talet. Resonera både i termer av teori och av praktisk politik.)

Malthus, Ricardo & Marx | Hemtentamen

Under 1800-talet var matkostnaden den dominerande utgiften för de flesta hushållen. Ofta uppgick den till 80% av hushållens inkomster. Detta gjorde att människorna var mycket känsliga för missväxt och dåliga skördar – dyrare mat ledde till svält. Malthus trodde sig ha belägg för att människor förökar sig geometriskt (1, 2, 4, 8) samtidigt som matproduktionen endast kan öka aritmetiskt (1, 2, 3, 4). Detta – Mathus befolkningsteori – leder oundvikligen till högre matpriser och mer svält och fattigdom om befolkningen fortsätter att öka. I förlängningen innebär detta att det finns ett tak för hur många människor som jorden kan försörja.

Malthus underskattade den tekniska utvecklingen som effektiviserade jordbruket

Befolkningsökningen bör försöka hållas nere och Malthus såg två faktorer som viktiga för detta ändamål. Det första kallade han för preventiva hinder och det andra för säkra hinder. Preventiva hinder var politiska åtgärder som till exempel att få folk att gifta sig senare och därmed skaffa barn senare. Säkra hinder handlade om dödsfall på grund av svält, sjukdomar och krig. Malthus underskattade den tekniska utvecklingen som effektiviserade jordbruket och matproduktionen och ledde till att fler och fler människor kunde försörjas.

karl_marx

Ricardo trodde precis som Malthus att en större befolkning oundvikligen skulle leda svält till lägre löner. Till detta adderade Ricardo sin teori om avtagande avkastning. På grund av befolkningstillväxt och de efterföljande höjda matpriserna kommer mer jord att behövas ta i bruk. Han utgick från att de bästa jordarna redan var i bruk och att de jordar som i framtiden tas i bruk därför kommer ge lägre avkastning. Då måste jordräntan höjas (den ränta som de som brukar jord åt jordägaren måste betala) vilket är till gagn för jordägarna men negativt drabbar de som brukar jorden och de som investerar.

Undantaget denna logik var dock exklusiva varor som konst och fina viner

Ricardo hävdade att endast arbete kan skapa värde. När kapitalister tar ut vinst exploaterar de således arbetarna. Vidare menade han att varor som säljs har ett objektivt pris som bestäms av de antal timmar det tar att producera given vara. Undantaget denna logik var dock exklusiva varor som konst och fina viner.

Marx ansåg även han att arbetskraft är det enda som kan skapa värde. Arbetarna exploateras när de tvingas arbeta längre än vad som krävs för att de ska tjäna ihop till sin försörjning och i dessa extratimmar har mervärdet sitt ursprung. Anledningen till att arbetarna kan tvingas att arbeta mer än nödvändigt är den ojämlikhet som råder mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetarna är beroende av arbetsgivarna på ett annat sätt än vice versa. Det finns, på grund av arbetslöshet, alltid andra arbetare att tillgå ”om det inte passar”. Detta innebär att arbetsgivaren (kapitalisten) kontinuerligt kan öka mervärdet och sin profit på arbetarnas bekostnad. ”Absolut mervärde utvinns genom förlängning av arbetsdagen. Relativt mervärde utvinns genom produktivitetsökningar”.

Effektiviseringar och tekniska framsteg fanns inte på hans karta

”Kapitalismen baseras på ett inneboende systemfel – jakten på ständigt ökat mervärde” menade Marx. Pengar ska genom produktionen av varor leda till ännu mer pengar: P-V-P’. Följden av denna logik och detta system är att kapitalisterna kontinuerligt måste öka exploateringskvoten och samtidigt lyckas sälja sina varor på marknaden. För att öka exploateringskvoten måste arbetarnas lönerna sänkas men detta leder till att färre varor kan säljas då köpkraften minskar. Detta leder oundvikligen till kriser. Genom sin studie av hur det kapitalistiska systemet reproduceras och växer delar Marx upp produktion en i två sektorer. Sektor ett producerar produktionsmedel och sektor två producerar konsumtionsvaror. Om för mycket kapital återinvesteras i den ena eller andra sektorn kan det lede till två olika typer av kriser. Då kapitalet i den första sektorn blir förs stort relativt till kapitalet i den andra leder detta till en överproduktion i den första sektorn – något som Marx kallade en partiell kris.

Han förutsatte att de jordar som redan hade tagits i bruk för jordbruk var bördigare än jordar som ännu inte odlats

Malthus och Ricardos skepticism mot marknadssamhällets utvecklingsmöjligheter på lång sikt bygger på antaganden som de uppfattade som ‘av naturen givna’. Malthus verkar inte ha sett något alternativ till att matproduktionen ökar aritmetiskt. Effektiviseringar och tekniska framsteg – sådant som marknadssamhället förde med sig i en aldrig tidigare skådad takt – fanns inte på hans karta. På samma sätt kunde han inte föreställa sig att folk som får det materialistiskt bättre i genomsnitt skaffar färre barn. Det ‘av naturen givna’ synsättet passar kanske ännu bättre in på Ricardo. Han förutsatte att de jordar som redan hade tagits i bruk för jordbruk var bördigare än jordar som ännu inte odlats. Detta antagande känns minst sagt förhastat. Att de människor som började odla jordarna många generationer tidigare automatiskt valde de områden men allra bördigast jord känns tämligen ologiskt. I dessa två herrars skepticism tycker jag mig kunna skönja en syn på sin samtid som färgas av att den tekniska utvecklings absolut topp nu var nådd och framöver blir samhället ett slags nollsummespel med de ‘tillgångar’ vi har.

Ricardo missade också med sin teori om varors objektiva pris den utveckling där försäljning varor i högre och högre uträckning kommer att flirta med de mekanismer om exklusivitet som fick honom att exkludera konst och fina viner från det prisobjektivitet.

Den skeptiska inställning som Marx hade är inte sprungen ur naturgivna förutsättningar på samma sätt. Han baserar den istället på marknadssamhällets uppbyggnad med dess kapitalistiska system och logik – båda i förlängningen resultat av människors handlande – och varför dessa inte var hållbara på längre sikt.

(Thomas Malthus, David Ricardo och Karl Marx var alla skeptiska till marknadssamhällets (kapitalismens) långsiktiga utvecklingsmöjligheter. Sammanfatta och jämför deras viktigaste argument. Likheter och skillnader?)

I veckan som gick…

veckans-affarer

…såg jag det mörkaste och kanske bästa The Leftovers-avsnittet denna säsongen; avsnitt fem. Seriens andra säsong är minst lika stark som den första, och den förtjänar mer uppmärksamhet än vad den får. Fina skådespelarinsatser från hela ensemblen och bäst av alla är Carrie Coon.

…gjordes jag uppmärksam på @zackkanters tweet om en gammal manual från CIA:s föregångare OSS. Manualen innehåller instruktioner om hur man bäst saboterar en organisation innifrån. En av instruktionerna lyder (fritt och hastigt översatt) ”Håll tal. Prata så ofta som möjligt, och prata länge. Understryk dina ‘poänger’ med anekdoter och personliga erfarenheter. […] Ta upp irrelevanta frågor så ofta som möjligt”. Manualen är en måste-läsning och finns i sin helhet här.

…hostade jag så hårt och mycket att jag fick träningsvärk – i ryggen.

…läste jag i The Atlantic om nobelpristagaren Angus Deatons senaste undersökning. Den visar att sedan 1988 har dödligheten sjunkit stadigt för alla nationaliteter, etniciteter och åldersgrupper, förutom för en grupp: lågutbildade vita amerikaner i medelåldern. Bland I-ländernas befolkningar i stort har dödligheten sjunkit med två procent per år, men för lågutbildade medelålders vita i USA har den istället gått upp med en halv procent årligen.

…såg jag nya Bond-filmen Spectre, och gav den 5/10 på IMDb. Mikroressension: Mästerlig öppningsscen, snygga kläder, blek story.

…kunde jag inte sluta nynna på Iris DeMent – Let The Mystery Be. Låten används som intro till säsong två av The Leftovers.

…fick jag en helt ny bild av kor. Detta efter att ha sett videon nedan (och nej, den har faktiskt inget att göra med Cowspiracy).

 

 

Så mycket bättre-låtarna genom åren

Den sjätte säsongen av Så mycket bättre har haft premiär på TV4. I år deltar Niklas Strömstedt, Sven-Bertil Taube, Miriam Bryant, Lisa Nilsson, Ison & Fille, Jenny Berggren och Andreas Kleerup. Miriam Bryant – One Last Time (hennes version av Strömstedts klassiker Sista morgonen) gick direkt in på plats 10 på Sverigetopplistan. Hur det kommer gå för den låten, och andra låtar från årets säsong, återstår att se. Men facit från tidigare säsongers låtar har vi.

2010. De som medverkade i den tokhyllade första säsongen var Petter, September, Christer Sandelin, Lasse Berghagen, Lill-Babs, Plura och Thomas Di Leva. Programmet vann pris på Kristallen-galan för årets underhållningsprogram och tre av låtarna tog sig i på Sverigetopplistans topp 20. Petter – Stockholm i mitt hjärta (plats 9 som bäst), September – Mikrofonkåt (debuterade på plats 1 och behöll förstaplatsen elva veckor i rad) och September – Kärlekens tunga (plats 6 som bäst).

2011. Andra säsongens deltagare var Lena Philipsson, Tomas Ledin, Timbuktu, Laleh, E-Type, Eva Dahlgren och Mikael Wiehe. Tittarsiffrorna var ännu högre än första säsongen men känslan var att deltagarna inte utgjorde samma sköna gäng som första säsongen. Låtarna presterade inte lika bra på listorna heller. Laleh – Ängeln i rummet (plats 6 som bäst) och Timbuktu – Flickan och kråkan (plats 7 som bäst) blev säsongens enda topp 20-hits.

2012. Så mycket bättres tredje säsong belönades med pris på Kristallen-galan för både årets underhållningsprogram och årets TV-program. Deltog i programmet gjorde Darin, Magnus Uggla, Olle Ljungström, Sylvia Vrethammar, Miss Li, Pugh Rogefeldt och Maja Ivarsson. Inte mindre än sex låtar blev topp 20-hits. Miss Li – Här kommer natten (plats 16 som bäst), Darin – Stockholm (plats 13 som bäst), Darin – En apa som liknar dig (plats 1 som bäst), Magnus Uggla – Jag och min far (plats 11 som bäst), Darin – Astrologen (plats 2 som bäst) och Miss Li – 1:a gången (plats 19 som bäst).

2013. Agnes, Titiyo, Lill Lindfors, Ebbot Lundberg, Ken Ring, Bo Sundström och Ulf Dageby samlades på Gotland för den fjärde säsongen av Så mycket bättre. Tittarsiffrorna var något lägre än året innan och hitsen var betydligt färre. Agnes – En sån karl (plats 10 som bäst) och Titiyo – Själen av en vän (plats 20 som bäst) var de enda som kvalade in på Sverigetopplistans topp 20.

2014. Förra årets deltagare var Carola, Ola Salo, Amanda Jensen, Kajsa Grytt, Love Antell, Familjen och Orup. Tittarsiffrorna varierade kraftigt och det gjorde även kvaliteten på tolkningarna. Endast Amanda Jensen – When We Dig For Gold In The USA (plats 4 som bäst) blev en topp 20-hit.

I veckan…

veckans-affarer

…kom det positiva beskedet att Stenas Danmarksterminal flyttar från sin nuvarande plats 2020. Det öppnar upp attraktiv mark och det ska bli spännande att se vad som planeras istället.

…läste jag Fast Companys reportage om Ultimate Fighting Championship och dess ägare Dana White, med stor behållning. Även GQ:s artikel om skandalomsusade Anthony Weiner rekommenderas.

…fick jag mitt första nummer av Republikanska föreningens medlemstidning Reform. Jag ser fram emot fler nummer framöver.

…slukade jag New York Magazines utdrag från boken Double Down: Game Change 2012. Jag var tvungen att beställa boken med en gång. Det finns inget annat jag hellre läser om än amerikanska presidentvalskampanjer.

…publicerade The New Yorker en minipodcast om USA:s nationella säkerhetsmyndighet NSA och de uppmärksammade avlyssningsavslöjandena senaste tiden.

…presenterades de fem slutförslagen för den bro som ska ersätta Götaälvbron. Hisingsbron ska den heta och förväntas vara klar 2021.

Man ska sluta titta på den sämsta serien man följer – eller?

”Man ska alltid sluta titta på den sämsta TV-serien man följer” – så lyder min populärkulturella devis. Den innebär rotation i stallet av serien man följer då en bortvald serie öppnar upp plats för en ny att ges chansen. Denna devis har fått mig att säga upp bekantskapen med serier som Scandal, Scrubs och Suits.

Och nu borde det vara dags att säga adjö till How I Met Your Mother. Kvaliten på säsong sju och åtta var betydligt sämre än de tidigare men jag accepterade detta då vissa avsnitt fortfarande var riktigt roliga. Men säsong nio som nu sänds (den sista någonsin) är verkligen fruktansvärt dålig och det gör mig så ledsen. Karaktärerna och handlingen har totalt spårat ur och säsong nio har ännu inte fått mig att skratta en enda gång. Jag är osäker på om det tidigare funnits en serie vars kvalitet sjunkit lika dramatiskt i slutet. Så varför slutar jag inte bara följa How I Met Your Mother, varför frångå min devis?

För mig handlar det om lojalitet. Jag upptäckte serien när den fjärde säsongen precis skulle börja. Julhelgen 2009 plöjde jag de tre första säsongerna. Jag blev förälskad och självklart nyfiken på vem mamman skulle visa sig vara (jag, precis som många andra, trodde i början att mamman nog ändå skulle vara Robin, men icke). Just upplägget med att ‘future Ted’ berättar minnen för sina barn gör att man inte bara accepterar att serien har en berättarröst (annars ofta ett obehagligt inslag – tänkt Desperate Housewifes eller Grey’s Anatomy), utan att även man köper alla overkliga händelser – de är ju bara minnen och vi vet alla hur de förändras och förskönas med tiden. Att ge upp serien nu, så nära slutet, vore att svika den nyfikenheten som väcktes julen 2009 och alla de skratt serien tidigare gett mig. Mot bättre vetande kommer jag fortsätta följa How I Met Your Mother till det bittre slutet.

I veckan…

veckans-affarer

…läste jag att världen håller på att drabbas av vin-brist. Det låter inte bra. Tidigare i höst har det även rapporterats om en annalkande brist på choklad. Bara inte Red Bull:en börjar ta slut också.

…lyssnade jag ikapp tre avsnitt av Freakonomics-podcasten som jag missat senaste veckorna. Poddarna är alltid välgjorda och intressanta. Två avsnitt man bara inte får missa är det om trots och det om The Cobra Effect. Att hamna bredvid Stephen J Dubner på en middag vore något av en dröm.

…insåg jag att trots det roliga i att spöka ut sig så är bilder Halloween-utklädda människor är lika ospännande som bilder på söta katter.

…var jag tvungen att besöka läkare och kom återigen att tänka på hur urbota dum uppdelningen är mellan vård av tänderna som en gren och vård av resten av kroppen som en annan.

…fortsatte svenska U17-landslaget med ännu en bragdmatch i VM. På tisdag är det dags för semifinal. Som uppladdning inför den matchen återpublicerade jag mitt inlägg om ”Mästerskapslåtarna vi minns”.

Återpublicering: Mästerskapslåtarna vi minns

Med anledning av Sveriges fotbollsframgångar i U17 VM återpublicerar jag ett inlägg jag skrev inför herrfotbolls-VM 2012: 

Sommarens stora fotbollsmästerskap, EM i Polen och Ukraina, är i full gång. Något som hör varannan sommar till är mästerskapslåtarna. Nedan följer en genomgång av de tolv senaste EM- och VM-turneringarnas låtar – officiella och inofficiella. Lyssna, minns tillbaka och njut.

VM 1990 i Italien
Turneringens officiella låt: Gianna Nannini & Edoardo Bennato – Un’estate italiana
Sveriges officiella låt: After Shave – Ciao ciao Italia

EM 1992 i Sverige
Turneringens officiella låt: Peter Jöback och Towe Jaarnek – More Than A Game

VM 1994 i USA
Turneringens officiella låt: Daryl Hall och Sounds of Blackness – Gloryland
Sveriges officiella låt: GES – När vi gräver guld i USA

EM 1996 i England
Turneringens officiella låt: Baddiel, Lightning Seeds och Skinner – Three Lions

VM 1998 i Frankrike
Turneringens officiella låt: Ricky Martin – La Copa De La Vida

EM 2000 i Belgien och Holland
Turneringens officiella låt: E-Type – Campione 2000
Sveriges officiella låt: Staffan Hellstrand – Explodera
Inofficiell låt: Markoolio – Mera mål

VM 2002 i Sydkorea och Japan
Turneringens officiella låt: Anastacia – Boom
Sveriges officiella låt: Magnus Uggla – Vi ska till VM
Inofficiell låt: Tyskarna från Lund – Global Fussball OK

EM 2004 i Portugal
Turneringens officiella låt: Nely Furtado – Forca
Sveriges officiella låt: Markoolio – In med bollen

VM 2006 i Tyskland
Turneringens officiella låt: Il Divo och Toni Braxton – The Time Of Our Lives
Sveriges officiella låt: Tomas Ledin – Vi är på gång
Inofficiell låt: Elias feat Frans – Who’s da man

EM 2008 i Schweiz och Österrike
Turneringens officiella låt: DJ Bobo – Olé Olé
Sveriges officiella låt: Frans feat. Elias – Fotbollsfest

VM 2010 i Sydafrika
Turneringens officiella låt #1: Shakira – Waka Waka
Turneringens officiella låt #2: R Kelly – Sign Of A Victory
Inofficiell låt: K’naan – Wavin’ Flag

EM 2012 i Polen och Ukraina
Turneringens officiella låt: Oceana – Endless Summer
Sveriges officiella låt: Neverstore – Vi mot världen
Inofficiell låt: Alejandro Fuentes-Bergström – Jag fullkomligt jublar

I veckan…

veckans-affarer

…spelades så sista matchen någonsin på Rambergsvallen. Häcken förlorade mot Halmstad men matchresultatet var inte det viktigaste denna kväll. Inramningen var bra med mycket folk. Arrangemanget höll toppklass denna mysiga höstkväll. Jag har själv många fina minnen från Rambergsvallen både som spelare, bollpojke och supporter, från skolans idrottsdagar och friidrottsskola arrangerad av IF Kville. Nog med nostalgi – Rambergsvallen har varit Allsvenskans sämsta arena under många år och det ska bli underbart att Häcken 2015 år kommer ha en hemmaarena värdig 2010-talet.

…hann jag äntligen läsa ikapp de två senaste numren av Fokus. Det är artiklar av kalibern som Torbjörn Nilssons om Moderaternas underbara dagar som gör att jag älskar den tidningen.

…berördes även jag starkt av Cecilia Uddéns intervju med med talesmannen för det egyptiska utrikesministeriet.

…fortsatte det svenska U17-landslaget att imponera genom att spela 3-3 mot favorittippade Nigeria. Häckens Carlos Strandberg gjorde ännu ett kanoninhopp. Vinst mot Japan på måndag?

…nominerades min nybyggda lokala saluhall till ett fint arkitekturpris. Heja Kville Saluhall!

…såg jag äntligen dokumentären Shut Up & Sing. I filmen får man följa hur The Dixie Chicks hanterade kontroverserna efter sångarens Bush-kritiska uttal 2003. En mycket bra film och vilken underbar person Natalie Maines verkar vara.