Tillämpad etik | Hemtentamen

Många människor är i behöv av en ny njure, lever eller någon annat organ. För få människor är beredda att donera organ – medan de är livet eller efter döden – så många behövande blir utan det nya organ de behöver för att överleva. Efterfrågan på organ överstiger vida utbudet och finns inga tecken på att denna utveckling kommer brytas.

Organ som doneras från levande människor är av bättre av kvalitet. Därför behövs en annan lösning

Det finns olika förslag för hur man ska få fler att vilja donera sina organ. Ett är att de som själva är beredda att donera sina organ, ifall de går bort i en bilolycka etcetera, ska få förtur då de själva blir sjuka och behöver ett nytt organ. Detta skulle stärka incitamenten för folk att anmäla sig som organdonationer och på det sättet öka utbudet av organ. Den patienten med störst behov av ett organ ska först få ett, men om två patienter har lika stort behov och den ena är en anmäld organdonator och den andra inte är det – då ska den första tilldelas organet. Organ som doneras från levande människor är dock av bättre av kvalitet och är därför att föredra. Därför behövs en annan lösning.

organhandel-in-deutschland-800x400

Idag säljs och köps organ från levande donatorer på en olaglig, och då följaktligen oreglerad, marknad, som de flesta nog också anser vara oetisk och farlig. I debattartikeln An ethical market in human organs lägger Erin och Harris fram ett förslag om en starkt reglerad marknad för levande donatorer av organ och vävnad.

T: Människor har rätt att själva fatta beslut om att sälja sina kroppsdelar

P1: Det är inkonsekvent att förbjuda människor att fatta dessa beslut själva

P1P1: Det är tillåtet att ta andra typer av risker i utbyte mot ekonomisk vinning

P2P1: Det är tillåtet att ta stora hälsorisker (ofta utan ekonomisk vinning) genom att gå ut i krig – beslut som ibland hyllas

P3P1: Det är tillåtet att sälja (kropps)arbete

Hållbarheten är hög, vad gäller både P1 och dess tre proargument. Relevansen likaså. Att det är tillåtet att, som författarna tar som exempel, att bosätta sig i ett mer hälsofarligt område för att bo billigare (och därmed göra en ekonomisk vinst) så är det inkonsekvent att man inte får ägna sig åt alla typer av hälsorisker (donera organ i detta fall). Detta förutsatt att man ser på allt hälsorisktagande som samma ‘sak’. Hållbarheten men framförallt relevansen bygger också på att de olika varianterna av hälsorisktagande har liknande risker och faktiskt utfall vad gäller skador. Låt oss säga att 90% av alla som väljer att bo i ett billigare men farligare område råkar illa ut, och 0,01% av alla som donerar organ får komplikationer – då borde rimligen organförsäljning vara tillåtet, samtidigt som att rätten bosätta sig var man vill kanske borde inskränkas.

C1: Att tillåta försäljning av organ kommer leda till att fattiga människor ‘tvingas’ sälja och därmed tar stora hälsorisker, och de kommer i förlängningen bli ännu mer utsatta än idag

C1C1: De fattiga är inte tillräckligt fattiga

PC1C1: Deras fattigdomsnivå accepteras av samhället och då kan åtgärder för att ta sig ur denna fattigdom ej anses vara påtvingade

donationskort_450

Jag anser inte att C1 bemöts på ett tillfredsställande sätt av författarna. De bemöter kontraargumentet på ett teoretiskt och sterilt sätt. Detta sterila bemötande är otillfredsställande då problemet som diskuteras i allra högsta grad har sin utgångspunkt och sina konsekvenser i människors praktiska vardag, Och på grund av att kontraargumentet handlar om just praktiska konsekvenser för människor. Att diskutera organförsäljning betyder på intet sätt att man automatiskt anser att den fattigdom som finns i världen, samhället eller den tänkta marknaden, är “acceptabel”. De två sakerna har inte med varandra att göra, anser jag.

…alla existerande tillstånd i världen bör anses vara accepterade av alla på basis av att dessa tillstånd de facto existerar

Man kan tycka att världens fattigaste har en acceptabel levnadsnivå och samtidigt vara emot organförsäljning. Och man kan mycket väl tänka sig ett sätt att resonera som lyder såhär: 1) De fattigaste människorna inom den tänkta organmarknaden lever under den levnadsnivå som är acceptabel. 2) Detta måste vi göra något åt och det är en separat fråga. 3) Att upprätta en organmarknad kommer leda till att vissa som lever i oacceptabel fattigdom kommer “tvingas” till att sälja sina organ på grund av sina levnadsvillkor. Det är ett hyperteoretiskt sätt att resonera om man hävdar att alla existerande tillstånd i världen bör anses vara accepterade av alla på basis av att dessa tillstånd de facto existerar.

Jag saknar en diskussion om huruvida organdonation och -försäljning är samma ‘sak’ som att sälja (eller för den delen donera) sitt kroppsarbete. Det hade varit intressant att höra författarna argumentera för att det förhåller sig på det viset, och spännande att se vilka kontraargument de försökt förekomma. Jag har en känsla av att de som är för organförsäljning anser att detta i grunden är samma företeelse som att sälja sitt arbete, och att det rör sig om en gradskillnad snarare än att det är väsensskilda fenomen. Argumenten rörande detta hade snabbt kokats ner till värderingar, och påminner om argumenten för och emot att tillåta försäljning av sexuella tjänster (massage är ju lagligt, och så vidare).

Avslutningsvis tycker jag att författarna lyckas försvara tesen. Ovan önskemål handlar om en diskussion som går utanför de av tesen satta ramarna. Författarna håller sig inom dessa dessa ramar men resonemangen bygger på vissa villkor som tas för givet men istället borde ha uttalats, och gärna problematiserats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s