Determinism & interdeterminism | Hemtentamen

Vad gäller frågan om det förflutna verkligen kontrollerar och avgör framtiden finns det två diametralt motsatta sätt att se på saken. Antingen följer en händelse, rörelse, tanke automatiskt och oundvikligen efter den föregående. Och den föregående var i sin tur en produkt av en ännu tidigare, och så vidare. Nuet och framtiden är i så fall ofrånkomliga resultat av det förflutna, och det förflutna var ofrånkomliga resultat av tidigare förflutna.

Eller så kan händelser på mikro- och/eller makronivå uppstå slumpmässigt, alltså utan att vara en produkt av det förflutna och utan att någon kan påverka det. Det förstnämnda perspektivet är det deterministiska och det andra är det interdeterministiska. Det första perspektivet innebär att man (i alla fall i teorin) med absolut säkerhet skulle kunna förutspå framtiden, på samma sätt som man kan förutspå biljardkulors rörelser. Enligt interdeterministismen går framtiden inte att förutspå.

Determinism och interdeterminism har alltså dikotoma utgångspunkter men landar i samma slutsats

Men var landar det deterministiska respektive det interdeterministiska perspektiven när det gäller huruvida människor kan anses hållas som ansvariga för sina handlingar? Om alla händelser och handlingar är oundvikliga resultat av det förflutna så har vi människor inget manöverutrymme, inga fria val att göra, ingen fri vilja – och kan därmed svårligen hållas ansvariga för det vi gör. Om händelser och handlingar istället (i alla fall ibland) är resultat av helt slumpmässiga processer, och ibland kanske själva handlingarna är slumpmässiga, och är bortom allas och någons kontroll – ja då kan vi inte heller hållas ansvariga för våra handlingar. Determinism och interdeterminism har alltså dikotoma utgångspunkter men landar i samma slutsats vad gäller hållas ansvarig för våra handlingar. Detta är det som kallas determinismens dilemma.

hqdefault

För att komma bort från, eller kanske snarare för att kunna kombinera determinism och interdeterminism träder således dualismen in. Här tänker man sig att det finns en till nivå som de två tidigare perspektiven inte beaktar; Det verkliga jaget. Det är i Det verkliga jaget som information behandlas som sedan resulterar i instruktioner till hjärna och kropp. Det riktiga jaget är själen, om man så vill. Ibland agerar hjärna och kroppen självständigt men det är när Det riktiga jaget styr som vår fria vilja uppstår, och det är även då vi kan anses vara ansvariga för våra handlingar. Dualismens problem är dock detta: hur undkommer Det verkliga jaget/själen, determinismens dilemma? Det går inte – alltså är vi tillbaka där vi började.

Det går inte att hålla någon ansvarig för goda eller onda handlingar. Vad tråkigt och vad skönt!

Det finns alltså ingen grund för att bli arg när någon behandlar en illa (mer än att min reaktion kan tänkas vara helt oundviklig), och det går inte att hålla någon ansvarig för goda eller onda handlingar. Vad tråkigt och vad skönt! Nej då, så måste det inte alls vara. Välkomna kompatibilismen, även kallad mjuk determinism. Detta perspektivs huvudpoäng är att människor kan hållas ansvariga för sina handlingar när de hade kunnat handla annorlunda och de hade handlat annorlunda om de valt att göra det. Vid en första åsyn kan det verka som att kompatibilismen gör samma, eller i alla fall en starkt liknande, kullerbytta som dualismen gjorde, men de två perspektiven skiljer sig på en avgörande punkt: dualismen finner sitt svar utanför kausalsammanhanget (i Det verkliga jaget/själen) medan kompatibilismen håller sig inom kausalitetens ramar och hävdar att vi inom dessa ramar är aktiva agenter.

wpid-maxresdefault

Nästan i förbigående i inledningen av denna hemtenta avfärdades den fria viljan. Men det kan inte stämma. Nu stvavar jag till exempel avsiktligen felll! Visst har jag en fri vilja. Jag skulle kunna skratta just nu, jag skulle kunna bli arg och skrika, jag skulle kunna ställa mig upp dansa. Alla dessa saker kan jag göra. Men om jag skulle göra något av dem, gör jag det då baserat på min totalt fria vilja, eller gör jag det på grund av att jag känner för för att göra det – och i så fall alltså agerar baserat det på tidigare händelser som lett fram till känslan jag agerar på? Kanske kan jag bara skratta när jag har anledning att skratta, och bli arg när jag har själ till det. Även om jag bara för att visa att jag har fri vilja börjar flaxa med min armar helt plötsligt, så kan denna rörelse anses vara ett resultat av min ‘ofria’ vilja – jag flaxade som en reaktion på något som tidigare hänt (och detta har satt igång en process som ledde till att jag ville bevisa att jag har en fri vilja, och så vidare).

Min omedvetenhet om dem har ingenting med saken att göra

Jag kan själv inte identifiera dessa bakomliggande ting, men det irrelevant. Att jag inte ser orsaken till att jag ibland gör si och ibland så, bevisar inte att det saknas orsaker till att jag ibland gör si och ibland så. Att vara omedveten om något – oavsett vad – är inte alls samma sak som att vara medveten om något icke-existerande. Varje andetag jag tar, och varje rörelse jag gör med min kropp, föregås av en lång rad komplicerade processer i min kropp.

De allra flesta av dessa processer saknar jag helt kunskap om, många har jag inte ens en aning om att de existerar – men existerar gör de de facto, min omedvetenhet om dem har ingenting med saken att göra. Det är enkelt att tänka sig att ett liknande komplext system med små och större processer ligger bakom och möjliggör – ja kanske till och med tvingar fram – vår tankar och i förlängningen våra handlingar. Dessa (okända) orsaker kan därmed tänkas begränsa min fria vilja, ja kanske till och med radera ut den helt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s