Livsöde: Peter Norman

Han var en av Australiens mest framstående idrottare och innehar fortfarande nationsrekordet på 200 meter. Han vann OS-silver 1968 och deltog i en av historiens mest kända protestaktioner. Men ingen minns honom.

Peter Norman föddes 15 juni 1942 i Melbourne, Australien. Som ung spelade han både fotboll och tränade friidrott men det blev till slut friidrott och sprint som han valde att satsa på. 1960 vann Norman sin första stora titel – guld i 200 meter i Victoria Junior Championship. Inför OS 1968 i Mexico City hade Peter Norman vunnit guld på 200 meter i de australiensiska mästerskapen tre år i rad. Väl på plats i Mexiko tog han sig vidare från försöken och semifinalen genom att komma på en andraplats bakom amerikanen John Carlos. I finalen gjorde Peter Norman sitt livs lopp. Tack vare sin starka avslutning lyckades han ta sig förbi Carlos och knep andraplatsen bakom Tommie Smith, även han amerikan. Smith satte nytt världsrekord (19:83) och Normans tid från det loppet (20:06) är än i dag australiensiskt rekord.

Under prisceremomin genomfördes vad som räknas som den största protestaktionerna i den olympiska historien. Innan de gick ut på planen för att ta emot sina medaljer berättade Smith och Carlos för Norman vad de planerade att göra. De skulle ta emot sina medaljer utan skor och iklädda varsitt par svarta läderhandskar. Under den amerikanska nationalsången skulle de båda höja sina knutna högerhänder i protest mot hur svarta amerikaner systematiskt diskriminerades. Peter Norman ville delta i aktionen och fick en likadan likadan pin (Olympian Project for Human Rights) som Carlos och Smith hade fäst på sina tärningsoveraller. John Carlos hade glömt sina handskar och Norman föreslog att Carlos skulle ha på sig Smiths vänsterhandske och lyfta vänsterarmen med knuten näve istället. När de tre medaljörerna fått sina medaljer och den amerikanska nationalsången började spelas, höjde de två amerikanerna varsin hand och stod så till nationalsången var färdig.

Carlos och Smith stängdes båda av och slängdes ut från OS-byn. Hemma i USA fick deras familjer ta emot dödshot. Peter Norman fick en reprimand av den australiensiska olympiska kommittén, svartlistades och förlöjligades i media. Inför OS 1972 i München hade Norman klarat kvalgränserna för både 100 och 200 meter ett tiotal gånger sammanlagt men han fick ändå inte åka till OS. Eftersom den australiensiska olympiska kommittén inte ville ha med Norman valde de att inte ta ut några sprinters alls i OS-truppen. I mitten av 80-talet drabbades Peter Norman av kallbrand och var nära på att tvingas amputera ett av sina ben. Han började dricka för mycket, blev deprimerad och beroende av smärtstillande piller. Under OS i Sidney 2000 fick samtliga levande australiensiska OS-medaljörer springa ett ärevarv – alla utom Peter Norman som inte blev inbjuden. 3 oktober 2006 avled Peter Norman av en hjärtattack. Kistbärare på hans begravning var bland andra John Carlos och Tommie Smith.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s